Konkurrens mellan patentskyddade läkemedel

I Sverige är priserna på receptbelagda läkemedel som är patentskyddade fyra gånger högre än priserna på receptbelagda läkemedel som inte skyddas av patent. Priserna är höga under patenttiden eftersom konkurrenter då är förbjudna att sälja generiska kopior, men priserna för patentskyddade läkemedel i Sverige är även högre än genomsnittet för 20 europeiska länder (Konkurrensverket, 2017). Det är därför viktigt att studera den konkurrens som trots allt kan påverka dessa priser.

Många patentskyddade läkemedel möter konkurrens från terapeutiska alternativ, dvs. andra läkemedelssubstanser som är ämnade för samma eller liknande medicinska diagnoser. En del patentskyddade läkemedel möter även konkurrens från parallellim¬porterade produkter. De senare är läkemedel som tillverkarna sålt till andra länder inom det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES) och som parallellimportörer köper upp till marknadspris och säljer i länder där priserna är högre.

Syftet med denna rapport är att beskriva hur antalet konkurrenter som säljer terapeutiska alternativ respektive parallellimporterade produkter påverkar de inköpspriser för patentskyddade läkemedel som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) fastställt för apoteken. Dessa inköpspriser är lika över hela landet och kallas i denna rapport även listpriser.

Målgruppen för rapporten inkluderar personal på departement samt myndigheter, såsom Konkurrensverket, TLV, och Läkemedelsverket, som arbetar med frågor som berör konkurrensen på läkemedelsmarknaden. Resultaten bedöms även vara av intresse för politiker på riks- och regional nivå samt branschföreningarna Läkemedelshandlarna, Sveriges Apoteksförening och Lif.

Jag har studerat hur antal konkurrenter påverkar priserna separat för perioderna oktober 2002–oktober 2007 respektive januari 2011–december 2017. Under den första perioden var säljare av läkemedel förbjudna att ge apoteken rabatter. Listpriserna visade då exakt vad apoteken betalade. Från och med juli 2009 får dock företagen ge apoteken rabatter på läkemedel för vilka det inte finns generiska alternativ. Regeringen hoppades att detta skulle stärka apotekens lönsamhet utan att medföra merkostnader för konsumenter och läkemedelsförmånen (prop. 2008/09:145). Ämnet är aktuellt eftersom en statlig utredning har föreslagit att rabatter till apoteken återigen ska förbjudas, eftersom dessa rabatter kan göra det svårare för läkemedelsbolag att sluta återbäringsavtal med regionerna (SOU 2018:89). Hur stora besparingar parallellimport genererar är även aktuellt eftersom en annan statlig utredning har föreslagit krav på sex månader lagerhållning av läkemedel, vilket förväntas leda till att nästan all parallellimport till Sverige upphör (SOU 2021:19).
 
Apoteken har fått rabatter och detta har bidragit till att göra det lönsamt för apoteken att utöka öppettider och förbättra servicen till konsumenterna. Apotekens merförtjänst från parallellimport har därför medverkat till förbättrad tillgänglighet utan att den statligt fastställda handelsmarginalen har behövts höjas. Resultaten i denna rapport indikerar dock att rabatterna har lett till mindre konkurrens med listpriser. Eftersom apotekens försäljningspriser är en direkt funktion av dessa innebär det högre kostnader för konsumenter och läkemedelsförmånen. Regeringens förhoppningar att rabattmöjligheterna inte skulle medföra merkostnader för konsumenter och läkemedelsförmånen har därför inte infriats.

I rapporten visar jag att priserna på direktimporterade läkemedel före omregleringen på lång sikt föll med i snitt 6 procent om de mötte konkurrens från parallellimporterade produkter. Prissänkningarna var störst för läkemedel som var utbytbara mot parallellimporterade alternativ på apoteken. Däremot hade det liten betydelse om läkemedlen mötte konkurrens från en eller flera parallellimportörer.

Priskonkurrensen från parallellimport innebar en årlig indirekt besparing på 420 miljoner kronor per år. Parallellimporterade produkter var från och med juli 2005 i snitt 5 procent lägre än de rådande priserna på direktimporterade läkemedel, vilket medförde en årlig direkt besparing på 140 miljoner kronor per år. De totala besparingarna genererade av parallellimport beräknas således till 560 miljoner per år före omregleringen.
Efter omreglering är den genomsnittliga effekten av konkurrens från parallellimport på listpriserna signifikant mindre än före omregleringen. Anledningen är troligen att det är smartare för läkemedelsbolagen att ge apoteken kvantitetsbaserade rabatter i syfte att ta marknadsandelar från parallellimportörerna än att sänka priset för alla sålda förpackningar, inklusive de förpackningar de även utan prissänkningar skulle ha kunnat sälja. Rabatterna kan exempelvis påverka om apotek väljer att ha parallellimporterade läkemedel i lager och påverkar därigenom försäljningen. Bolag som inte möter konkurrens saknar däremot incitament att ge apoteken rabatter.

Dessutom höjde parallellimportörerna efter omregleringen listpriserna på sina produkter så att de hamnade på nästan samma nivå som deras direktimporterade motsvarigheter. Anledningen är troligen att parallellimportörerna lättare kan öka sin försäljning genom att ge rabatter till apoteken än genom att hålla låga listpriser. Efter omregleringen består därför besparingarna som parallellimport ger i huvudsak av rabatter till apoteken. Jag bedömer att parallellimport ger ungefär lika stora besparingar efter omregleringen som den skulle ha gett under samma år om rabatter fortsatt varit förbjudna och konkurrensen därför istället skett med listpriser.

Resultaten i rapporten visar att priserna bara påverkas lite, eller inte alls, av att det finns ett fåtal andra företag som säljer terapeutiska alternativ. Däremot leder sju eller fler konkurrenter till prissänkningar på cirka 10 procent i båda undersökningsperioderna. Priskonkurrens mellan terapeutiska alternativ kan dels uppstå om läkare är mer benägna att förskriva billigare läkemedel, exempelvis eftersom de får sådana råd av regionernas läkemedelskommittéer. Dessutom kan företag sänka priset när det finns mer prisvärda alternativ för att undvika att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutar att utesluta deras läkemedel från läkemedelsförmånen. Under den senare undersöknings-perioden leder TLV:s omprövningar av förmånsstatusen till signifikanta prissänkningar.

Från och med slutat av 2014 påverkas även läkemedelskostnaderna av att en del läkemedelsbolag ger regionerna återbäringar. Bolagen kan ge återbäringar dels för att göra läkemedlen tillräckligt kostnadseffektiva för att TLV ska inkludera dem i läkemedelsförmånen och dels för att öka sina marknadsandelar på bekostnad av terapeutiska alternativ. Åren 2015–2017 uppgick återbäringen till i snitt 643 miljoner kronor per år. Under samma år beräknas konkurrensen mellan terapeutiska alternativ ha sänkt listpriser till ett värde av 374 miljoner kronor per år.