Konkurrens och tillväxt inom e-handeln

Regeringen gav i november 2020 Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga utvecklingen av e-handeln i Sverige ur ett konkurrens- och näringspolitiskt perspektiv samt belysa möjligheterna och utmaningarna av dess utveckling. Uppdraget kan ses som en fristående uppföljning av Konkurrensverkets rapport Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (2017:2) och ska innefatta frågor som rör prisbildning, marknadsmakt i distributionskedjan, konkurrens på lika villkor, inträdesbarriärer samt e-handelsplattformars roll för att underlätta nyetablering av e-handelsföretag. Även den internationella utvecklingen på området ska ingå i den mån den har betydelse för slutsatser avseende svenska förhållanden och förslag på förbättringsåtgärder. Konkurrensverket ska också vid behov lämna förslag på eventuella förbättringsåtgärder inom området.

Uppdraget har genomförts under våren och sommaren 2021 och har innefattat en bred översiktlig kartläggning av företagspopulationen av e-handelsföretag och utvecklingen av detaljhandelns strukturomvandling, ett fyrtiotal intervjuer med aktörer på marknaden, en enkätundersökning riktad till e-handelsföretag, en enkätundersökning riktad till advokatbyråer inriktade mot konkurrensrätt, en inventering av klagomål, tillsynsärenden hos Konkurrensverket och internationella tillsynsärenden samt en genomgång av utvecklingen av rättspraxis och därtill hörande policydebatt. Därtill har Konkurrensverket även gjort en bedömning av i vilken utsträckning bedömningar och resultat från Konkurrensverkets sektorsundersökning om konkurrensen på digitala plattformsmarknader i Sverige (2021:1) samstämmer med resultaten i denna rapport.

Konkurrensverket drar sammanfattningsvis åtta övergripande slutsatser, lämnar tre förslag och gör en bedömning.

Under pandemiåret 2020 växte e-handeln kraftigt i omsättning i takt med att nya kund-grupper började e-handla och nya konsumentbeteenden etablerades, och under andra kvartalet 2021 fortsatte tillväxten. En bedömning är att en betydande del av den tillväxt som skett kommer att bestå även efter att pandemirestriktionerna har tagits bort. Förhållandena till följd av covid-19-pandemin gav e-handeln en ”knuff” framåt som inte är reversibel. Även om tillväxtkurvan pekade uppåt avseende de totala e-handelsvolymerna redan före 2020 bedöms att pandemin har bidragit med tre till fyra års tillväxt under ett enda år. E-handeln har därmed etablerats på en ny högre nivå som enligt många bedömare kommer vara utgångspunkten för framtida tillväxt, även om tillväxttakten kommer att avta framöver.

Under 2020 etablerades omkring 3 500 nya e-handelsbutiker på den svenska marknaden, vilket var drygt 1 500 fler nya butiker jämfört med 2019. Vanligast var det att etablera sig inom kategorin brett sortiment av varor. Andra och tredje vanligaste branscherna var mode och kläder samt sport och fritidsutrustning. Sport och fritidsutrustning hade den största procentuella ökningen av e-handelsbutiker, 127 procent, jämfört med 2019.

E-handelsandelarna varierar men ökar i alla branscher; längst har utvecklingen kommit inom böcker och media. Därefter hemelektronik samt kläder och skor. Dagligvaruhandeln har lägst e-handelsandel. Konkurrensverkets enkät visar dock att en majoritet av handlarna får huvuddelen av sin omsättning från fysiska butiker.

I takt med att fler e-handelsbranscher kommer till brytpunkten där den huvudsakliga tillväxten sker i den digitala kanalen är det tänkbart att det sker på bekostnad av det fysiska butiksledet. I vilken utsträckning detta sker varierar mellan branscher. I Konkurrensverkets enkätundersökning framkommer det att omkring 50 procent av handlarna som i dag inte säljer varor online inte heller tror att de kommer att göra det inom de tre närmaste åren, medan omkring 25 procent av handlarna bedömer att de kommer att sälja online inom tre år. Störst vilja till detta finns i branscherna böcker och media, bygghandel samt sport och fritid.

Många företag kommer att behöva ta ställning till om och hur den fysiska butiken ska användas. Handlare med fysiska butiker kan välja att öka investeringar i sin e-handel och renodlade e-handlare kan välja att öppna fysiska butiker. För många handlare är det viktigt att erbjuda försäljning online, och e-handel kan vara en viktig försäljningskanal som kompletterar den fysiska butiken. Fysiska kundmöten är dock viktigt för många handlare och kan vara en avgörande komponent i marknadsföringen och byggandet av ett varumärke. Digitaliseringen skapar därmed nya möjligheter att separera och kombinera olika delar av försäljningskanalen för att ta tillvara på respektive försäljningskanals fördelar. När gränsen mellan e-handeln och fysisk handel blir mindre tydlig blir det också svårare att mäta e-handelns utveckling som en bransch och inte som en försäljningskanal av flera.

Betaltjänster samt leveranser är en central del av e-handeln och både nya betaltjänster och leveranslösningar har utvecklats som underlättar konsumenters e-handel. Betaltjänstföretag och logistikföretag kan bidra till etablering och tillväxt av nya e-handelsaktörer då de har konsumentens förtroende för att betalningar och leveranser är säkra, även om e-handlaren är obekant för konsumenten.

Konkurrensverket gjorde i rapporten 2017 bedömningen att marknaden för logistiktjänster skulle komma att utvecklas i takt med att e-handeln växte. Sedan dess har marknaden för paketleveranser ökat och flera nya aktörer har trätt in och utmanat etablerade stora aktörer, framförallt inom så kallade sista-milen-tjänster med leverans direkt till dörren. Gemensamt för både betaltjänst- och logistikmarknaden är att vissa aktörer utvecklats till att också bli annonsplatser.

Konkurrensen inom den svenska e-handeln bedöms, på en övergripande nivå, vara god. E-handeln kännetecknas av en mångfald av företag, ett varierat utbud av varor och tjänster, inträde av nya företag, en stor grad av innovation och nya produkter, en allmän prispress och transparens där aktiva konsumenter aktivt prövar olika alternativ och ställer krav. Men eftersom e-handeln är en av flera försäljningskanaler och då e-handelsandelarna varierar mellan branscherna är det inte möjligt att bedöma om konkurrensen är lika god i alla branscher.

De tekniska inträdeshindren får betraktas som relativt begränsade. Kostnaderna förenade med att skapa en webbsida för e-handel med tillhörande betal- och leveranstjänster ter sig inte heller vara på en sådan nivå att inträde på marknaden hämmas i någon större utsträckning, men det kan variera mellan olika branscher. Branscher där digitala plattformar är vanliga präglas sannolikt av högre inträdeshinder eftersom digitala plattformar bland annat kan dra nytta av indirekta nätverkseffekter som gör det svårare för konsumenten eller handlaren att byta till en konkurrent.

E-handeln av fysiska varor representerar en distributionsform som ger lägre snarare än högre inträdeshinder jämfört med traditionell fysisk handel. E-handelns tillväxt kan således tolkas som att inträdeshindren överlag och sett över alla distributionskanaler, har minskat över tid.

Denna slutsats vinner ytterligare stöd av det faktum att e-handeln uppvisar sjunkande rörelsemarginaler under flera år, trots omsättningstillväxt. Det är bland annat en följd av en kraftig prispress, en ökad internationell konkurrens och investeringar hos företagen för att öka försäljningsvolymen i takt med den växande efterfrågan.

Den hårda konkurrensen inom e-handeln har vidare fått konsekvenser för konkurrensen mellan e-handeln och de fysiska butikerna. Uppemot 60 procent av e-handlarna i Konkurrensverkets enkät uppger att konkurrenstrycket mot fysiska butiker är högt eller mycket högt.

En annan utvecklingstendens är att varumärkesägare i ökad utsträckning erbjuder direktförsäljning till konsument, vilket ytterligare ökar konkurrensen för återförsäljarna.

Konkurrensverket drar sammanfattningsvis slutsatsen att det finns flera tecken på att konkurrensen inom e-handeln generellt sett är god.

Att konkurrensen inom e-handeln är god finner ytterligare stöd när prisbildningen inom e-handeln studeras. Det är en allmän uppfattning att konsumenter överlag är aktiva och jämför priser och erbjudanden från flera försäljningsställen inför sina inköpsbeslut. Priser, leveransvillkor och produktegenskaper är i allmänhet enklare att jämföra online än genom fysiska besök i butiker.

Det är dock inte alltid nödvändigt för handlare att erbjuda marknadens lägsta pris utan det handlar snarare om att det finns en gräns för hur mycket högre än konkurrenterna en handlare kan ligga i pris. Men med ett starkt och välkänt varumärke kan en e-handlare hantera något större avvikelser i pris utan att tappa i försäljning.

Konkurrensverkets enkätundersökning visar att drygt 80 procent av respondenterna uppger att de har samma pris i sin e-handelskanal som i den fysiska butiken. Denna bild är typisk för de flesta branscher, med undantag för dagligvaruhandeln som är den bransch där det är vanligast att priserna online är högre än i den fysiska butiken. Det kan bero på att dagligvaruhandeln säljer varukorgar med flertalet produkter som var och en inte är så dyra men där leverans och plockning är en kostnad som kan vara svårare att ta betalt för.

En viktig fråga gällande prisbildningen är hur e-handlarna i praktiken sätter sina priser och i vilken utsträckning de använder avancerade prissättningsverktyg såsom algoritmer och verktyg som tillämpar artificiell intelligens. Enkätresultaten pekar dock mot ett begränsat genomslag på marknaden: e-handlare använder sig i huvudsak av manuell prissättning. Farhågan om att ett utbrett användande bland återförsäljare av prissättande algoritmer skulle ha lett till priser som är högre än vad som annars skulle råda förefaller därmed ha svagt stöd för närvarande. Konkurrensverket har dock inte undersökt tillverkares användning av algoritmer för att övervaka återförsäljares priser. Slutligen visar undersökningen att så kallad dynamisk prissättning och individualiserad prissättning, det vill säga en prissättningsmodell där olika priser sätts till vid olika tidpunkter eller för olika konsumenter för samma vara, verkar vara ovanligt.

Begreppet ”konkurrens på lika villkor” är ett mångtydigt begrepp som kan ha olika innebörd beroende på exempelvis sammanhang och jämförelseobjekt. Konkurrens på lika villkor kopplas ofta samman med begreppet en ”jämn spelplan” och bygger på en idé om rättvisa i en konkurrenssituation. När det gäller frågan om det finns några hinder av allvarligare slag som kan motverka en effektiv konkurrens på lika villkor har Konkurrensverket inte funnit några tydliga indikationer på att så är fallet. Det finns allmänna farhågor om en snedvridning av konkurrensen från marknadsplatser utanför EU som inte behöver följa samma regelverk och därigenom har konkurrensfördelar. Även skillnader i så kallade ramvillkor förs fram, bland annat löner, skatter och kostnadsläget i stort, men sammantaget förefaller inte detta ha påverkat e-handelsbranschernas generella tillväxt de senaste åren.

Konsumenter inom EU e-handlar i allt större utsträckning produkter från företag etablerade utanför EU. Det kan innebära en risk för att konsumenter köper produkter som inte är säkra och den risken har enligt olika rapporter varit högre vid köp från företag som inte har fysiska butiker inom EU och från digitala marknadsplatser som är baserade utanför EU. Europeiska återförsäljare möts i dessa situationer av en otillbörlig konkurrens som inte bara riskerar att leda till konsumentskada utan även skapa en snedvridning av konkurrensen på EU:s inre marknad. Konkurrensverket välkomnar därför kommissionens lagförslag från juni i år om ett förstärkt skyddsnät för konsumenter inom EU genom att farliga produkter återkallas från marknaden och att marknadsplatser får reglerat ansvar för de produkter som säljs av tredjepartssäljare på marknadsplatsen. Det har inte framkommit några indikationer på hinder för konkurrens på lika villkor mellan e-handlare med hemvist i Sverige.

I internationella sammanhang är flertalet stora digitala plattformar föremål för tillsynsutredningar och olika lagstiftningsinitiativ. För e-handelns del är det de digitala marknads-platserna som är särskilt relevanta, särskilt Amazon som hösten 2020 lanserade sin svenska verksamhet med en svenskspråkig e-handelsplattform och ett större centrallager i Sverige.

En bedömning som gjorts av olika marknadsaktörer är att utländska digitala marknadsplatser kommer att växa, men inom överskådlig tid förväntas dessa inte kunna nå samma starka marknadsposition som de har i andra länder. Detta kan bland annat förklaras med att e-handeln i Sverige under flera år har kunnat etablera sig och mognat utan större påverkan av utländska etableringar. Konsumenter i Sverige e-handlar även i mindre utsträckning från digitala marknadsplatser, jämfört med andra länder.

Vår enkätundersökning visar också att en majoritet av de svenska handlarna inte är beroende av marknadsplatser som distributionskanal. Så många som 7 av 10 handlare finns inte på en marknadsplats och för de flesta branscher står den externa plattformen för 1–20 procent av omsättningen. Denna distributionskanal kan således betraktas som en av många möjligheter för e-handlare att nå sina kunder. I förekommande fall väljer också e-handlare att endast saluföra en andel av sitt sortiment på en marknadsplats och därigenom behålla vissa varulinjer exklusivt på sin egen e-handelsplattform.

Det finns flera tendenser till att aktörer, innefattande såväl e-handlare, betaltjänstaktörer som logistikföretag, försöker skapa attraktiva digitala marknadsplatser genom att samla en attraktiv mix av produkter från olika tillverkare. Utvecklingen innebär att samma produkt kan köpas av konsument från ett flertal olika e-handlare, leverantörer och marknadsplatser.

En viktig konkurrensbetingelse är kostnaden och svårigheten att marknadsföra sig och göra sig synlig på en digital marknad. Konkurrensverkets enkät visade att 76 procent av återförsäljarna anser att det är mycket eller ganska viktigt med en bra placering vid generiska sökningar på Google. I den utsträckning som konsumenter uppfattar betalda annonser, som genereras via generiska sökningar på Google, som en prisjämförelsetjänst kan lågprisaktörer missgynnas då det inte alltid är handlaren med lägsta pris för produkten som får en bra synlighet. I förlängningen kan därigenom prisjämförelsetjänster dessutom användas i mindre utsträckning och priskonkurrensen försvagas. Vidare kan mindre aktörer få svårare att uppnå den digitala synlighet som krävs för att kunna få avsättning för sina produkter.

Det kan leda till en begränsning av konkurrensen på sikt, vilken är en slutsats som den brittiska konkurrensmyndigheten CMA drar efter att ha analyserat digitala annonsmarknader i en utredning under 2020. En internationell jämförelse visar dessutom att digital annonsering vinner marknadsandelar i Sverige.

En viktig drivkraft bakom den digitala ekonomins utveckling är den ökade användningen av personuppgifter. Den digitala annonsmarknaden är ett område där insamling av information om konsumenters personuppgifter och deras aktivitet på nätet har kommit att ses som alltmer problematiskt, bland annat eftersom konsumenterna ofta inte har kännedom om eller kontroll av hur data används, annat än när det blir uppenbart att en sökning resulterar i annonser på motsvarande produkt. Det finns även farhågor om att digitala plattformar kan utnyttja användarnas data på ett sätt som skapar inlåsningseffekter.

En ökad insamling av hur konsumenten beter sig på internet kan även vara problematiskt utifrån den personliga integriteten. Analyser av konsumenters beteende kan medföra att konsumenterna inte alltid fattar välgrundade beslut utan omedvetet manipuleras genom vissa användargränssnitt (dark patterns), dold reklam eller vilseledande information. Även recensioner och omdömen är ofta en central del i konsumentens beslutsprocess online, vilket särskiljer sig från köpprocessen i fysisk butik. Det är viktigt att konsumenter kan lita på de omdömen som lämnas. Om konsumenter inte kan särskilja riktiga omdömen från falska omdömen riskerar detta att urholka värdet av ett omdöme och riskerar att leda till svårigheter för e-handlare att konkurrera genom andra värden än pris.

Digital marknadsföring och annonsering har stor betydelse för företags möjligheter att konkurrera, men ibland förekommer det vissa hinder för detta. En aspekt som framhålls av expertpaneler och andra konkurrensmyndigheter är exempelvis att återförsäljare ibland begränsas i möjligheten att bjuda på varumärken vid auktioner för sökordsannonsering, så kallad brand bidding, vilket minskar deras synlighet för konsumenter online, vilket kan utgöra en överträdelse av konkurrensreglerna.

Betydelsen av digital annonsering har ökat och är numera den dominerande marknadsföringskanalen för många e-handlare. Tillväxten har under de senaste åren varit konstant och inget talar egentligen för att denna utveckling skulle avstanna, vilket också innebär att det ekonomiska värdet av persondata om konsumenterna och deras beteenden online kommer att öka än mer.

Mot denna bakgrund finns det enligt Konkurrensverket anledning att närmare utreda utvecklingen av digital annonsering samt vilken betydelse som konsumenters omdömen och betyg kan ha för konkurrensen på digitala marknader.

Företags möjligheter att vara digitalt synliga för konsumenterna, den digitala annonsmarknadens eventuella inverkan på priskonkurrensen och eventuella begränsningar av konkurrensen är frågor som framstår som särskilt angelägna för Sverige då andelen reklam i digitala kanaler är hög i en internationell jämförelse och kostnaderna verkar öka. Konsumen-ternas möjligheter till ökad kontroll över de data som genereras online är också ett tema som behöver belysas närmare enligt Konkurrensverkets bedömning. Frågorna har också uppmärksammats internationellt. Den digitala marknaden för annonsering och de identifierade problem som kan finnas berör fler rättsområden än det konkurrensrättsliga varför en samordnad utredning är angelägen.

I Konkurrensverkets rapport Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (2017) framkom att vissa digitala plattformar använder sig av recensioner och betyg, men hur det påverkade konkurrensen undersöktes inte närmre. För e-handlare, särskilt nya sådana, är det viktigt att skapa ett förtroende hos konsumenten för att denne ska känna sig trygg att handla online hos företaget till exempel när det gäller leveranstid, kundtjänst och försäljningsvillkor. Denna osäkerhet kan tänkas vara större när det gäller e-handel då konsumenter inte har möjlighet att gå till handlaren och skaffa sig information om dess kvalitet innan ett eventuellt köp. Enligt den tyska konkurrensmyndigheten Bundeskartellamt verkar falska omdömen och recensioner vara ett utbrett fenomen. Då betydelse av kundomdömen är stor och betydelsen av dessa kan tänkas bli högre med en ökad priskonkurrens så är detta ett område som bör utredas närmare.

Avtal mellan företag som inte är konkurrenter, så kallade vertikala avtal, är vanligt förekommande och kan ge goda möjligheter till positiva effekter för konkurrensen och konsumenterna. De kan dock vara förbjudna om de innehåller vertikala begränsningar som kan skada konkurrensen och i slutändan konsumenterna.

Konkurrensverket har i en enkät till advokatbyråer efterfrågat om hur vanligt det är att byråerna rådgör med e-handlare av fysiska varor kring 13 typer av olika vertikala begränsningar. Att ett företag rådgör kring ett avtal innebär inte nödvändigtvis att avtalet är konkurrensbegränsande utan rådgivningen kan gälla utformningen av ett avtal för att säkerställa att det inte är konkurrensbegränsande. Rådgivning kring hur konkurrensrätten ska tillämpas på det digitala området är överlag komplext och advokatbyråerna bedömer även företags kunskap om gällande rätt som låg, även om den kan variera mellan olika typer av företag.

Bland de 13 vertikala restriktioner som fanns med i enkäten är det rådgivning kring ensamåterförsäljaravtal, exklusiva leverantörsavtal, och begränsning av återförsäljarpriset som flest advokatbyråer svarar förekommer, men lika många svarar att det är ovanligt eller mycket ovanligt. Sammantaget visar resultaten ifrån enkäten till advokatombuden att det finns en variation i hur ofta företag rådgör med advokatbyråer kring olika vertikala begränsningar av e-handel av fysiska varor.

Konkurrensverket har även frågat e-handlarna hur vanligt det är att leverantörer/varumärkesägare använder åtta olika vertikala begränsningar. Även dessa resultat visar att det finns en variation i hur vanligt förekommande vertikala begränsningar för försäljning av fysiska varor är. Av begränsningar relaterade till pris var rekommenderat pris vanligast, men rekommenderade priser är tillåtna, så länge dessa inte innebär att återförsäljarna måste följa de rekommenderade priserna. Näst vanligast förekommande var minimipris eller fast pris. Avtal varigenom leverantören anger ett minimipris eller ett fast pris som återförsäljaren måste hålla gentemot konsumenterna kan vara en begränsning av konkurrensen och bryta mot reglerna om otillåtna samarbeten. Den näst vanligast förekommande vertikala restriktionen var krav på att varorna ska säljas i fysisk butik, vilket dock inte behöver vara konkurrensbegränsande. Det kan finnas legitima anledningar, till att återförsäljare behöver kunna demonstrera varor, bygga kundrelationer eller vårda varumärket.

Det förekommer men är inte väldigt påtagligt med vertikala restriktioner gällande återförsäljares möjligheter att sälja en leverantörs varor på en digital marknadsplats. En stor del av återförsäljarna kände inte till om detta förekom, vilket kan bero på att det var en liten andel av de som svarat på enkäten som använder sig av en extern marknadsplats som försäljningskanal. Vertikala begränsningar rörande användandet av digitala marknads-platser kan därför potentiellt vara vanligare än vad enkätens resultat visar.

Kommissionens pågående översyn av, och utkast till förslag på reviderad gruppundantagsförordning för vertikala avtal (VBER) och reviderade vertikala riktlinjer innebär, så som förslaget för närvarande är utformat, vissa ändringar som rör e-handeln. Bland annat skärps tillämpningen av förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i förhållande till så kallade hybridplattformar, det vill säga plattformar som både förmedlar andra företags varor och tjänster online och dessutom själva säljer konkurrerande produkter till slutkunderna. De nya utkasten ger också större utrymme för leverantörer att ge incitament till återförsäljare att investera i säljfrämjande åtgärder, i syfte att skydda den fysiska handeln från risken för snålskjuts från e-handeln. Nuvarande gruppundantag och riktlinjer är i hög utsträckning baserade på att det var e-handeln som behövde ett skydd, medan de ny förslagen innebär en viss förskjutning till att skydda den fysiska butikshandeln. Det nya vertikala regelverket ska träda i kraft 1 juni 2022.

Kännedomen om hur konkurrenslagen tillämpas på företeelser inom e-handeln verkar inte vara så god som en tillsynsmyndighet skulle önska. Det kan innebära att konkurrensbegränsande vertikala begränsningar eller andra konkurrensrättsliga problem förekommer men inte blir identifierade av den enkla anledningen att företag inte känner till att ett visst förfarande är olagligt. Mot bakgrund av att det pågår en översyn av den vertikala gruppundantagsförordningen och andra regelreformeringar inom EU kommer sannolikt behovet av mer kunskap och vägledning att öka ytterligare framöver. Det är ett arbete som Konkurrensverket kommer att behöva bedriva inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Konkurrensverket kommer exempelvis genomföra initiativ till att öka kunskapen hos svenska företag om det uppdaterade regelverk som kommer att gälla för vertikala avtal från och med 1 juni 2022. Konkurrensverket kommer även att se över den befintliga interaktiva vägledningen för vertikala avtal som finns på myndighetens webbplats.

På ett internationellt plan är digitala marknader föremål för en intensiv debatt där flera länder har infört nationella kompletterande regelverk för att hantera upplevda konkurrensproblem som har sin grund i hur digitala plattformar agerar på marknaden. Här ingår även regleringen av digitala marknadsplatser.

På EU-nivå pågår förhandlingar och konsultationer om den slutliga utformningen av Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) liksom en revidering av förordningen om gruppundantag för vertikala avtal (VBER) och vertikala riktlinjer. Vissa av de förändringar som föreslås i den senare motiveras av en ökad användning av selektiva distributionssystem, vilket gör det möjligt för leverantörer att få en starkare kontroll över återförsäljningsvillkoren. Tyskland har infört vissa tillägg till sin nationella konkurrenslagstiftning och Storbritannien är långt framme med att göra liknande kompletteringar för att säkerställa en effektiv konkurrens på digitala marknader. Även andra länder har långt framskridna planer i samma riktning. De pågående lagstiftningsinitiativen på EU-nivå bedöms som positiva för konkurrensen i stort men är sannolikt inte tillräckliga för svenskt vidkommande. Exempelvis tar DMA och DSA-förslagen rörande grindvakter endast sikte mot mycket stora grind-vakter och kommer inte omfatta digitala plattformar som är stora och agerar grindvakter endast i Sverige. Dessutom kan strukturella konkurrensproblem förekomma även på andra marknader än de som kännetecknas av närvaron av stora digitala plattformar.

De inbyggda begränsningar som det nuvarande konkurrensrättsliga regelverket har och som identifierats i Konkurrensverkets sektorsundersökning om konkurrensen på digitala plattformsmarknader gäller för såväl digitala plattformar som andra försäljningskanaler inom e-handeln. Ett ökat inslag av digitala element i ”analoga” marknader och framtida gränsdragningssvårigheter talar för att det konkurrensrättsliga regelverket kan behöva kompletteras med nya verktyg. Utformningen av ett nytt sådant verktyg bör enligt Konkurrensverkets bedömning vara att det görs generellt tillämpligt – horisontellt istället för sektorsspecifikt – och således inte begränsat till att endast avse till exempel digitala marknader.

Strategiskt betingade förvärv som kan hämma konkurrensen riskerar också att, enligt nuvarande regelverk, undgå Konkurrensverkets prövning genom att exempelvis det uppköpta företaget inte har någon nämnvärd omsättning och förvärvet därför inte blir anmälningspliktigt. Konkurrensverket anser därför att även behovet av kompletterande regler på området för koncentrationskontroll behöver vara föremål för nya överväganden.

Konkurrensverket gör sammanfattningsvis bedömningen att även Sverige bör överväga att införa kompletteringar i det konkurrensrättsliga regelverket i syfte att säkerställa en väl fungerande konkurrens på såväl digitala som analoga marknader.

I detta arbete bör, utöver pågående lagstiftningsprocesser i EU, hänsyn tas till behovet av samordning över gränserna inom unionen för att göra de nya reglerna förutsägbara, tillämpbara och inte begränsande för innovation och gränsöverskridande handel.

Sektorsundersökningen om konkurrensen på digitala plattformsmarknader visade att Konkurrensverket inte alltid haft möjlighet att åtgärda vissa typer av konkurrensproblem och att vissa av de upplevda eller konstaterade konkurrensproblem som identifierades sannolikt inte skulle kunna åtgärdas på ett effektivt sätt genom tillämpning av nuvarande förbudsreglering eller genom de initiativ som tas på EU-nivå.

I linje med vad som redan har genomförts eller nu övervägs i flera andra EU-länder, bör ett arbete därför inledas för att undersöka behovet och utformningen av ett kompletterande flexibelt svenskt regelverk. Det skulle kunna användas för att undersöka och åtgärda konkurrensproblem som inte, eller inte effektivt, kan åtgärdas genom nuvarande förbudsreglering. Ett regelverk som skulle kunna fylla dessa behov är så kallade market investigations som den brittiska konkurrensmyndigheten CMA har möjlighet att genomföra. Det innebär dock inte att en sådan modell behöver vara den enda möjliga, utan olika alternativ till ändamålsenliga lösningar bör utredas.

I linje med den informationsplikt om planerade företagskoncentrationer som på EU-nivå föreslås i regleringen om digitala marknader (DMA), och som redan finns i Norge, bör ett arbete med ett svenskt regelverk även omfatta en analys av behovet av kompletterande regler på området för koncentrationskontroll.