Ökande livsmedelspriser och förändrad konkurrens?

På uppdrag av Konkurrensverket har ekonomie doktor Christian Jörgensen, på Agrifood vid Lunds universitet, och ekonomie doktor Eric Rehn, på Agrifood vid Sveriges lantbruksuniversitet, kartlagt och analyserat prishöjningarna inom dagligvaruhandeln med fokus på två varor, centralförpackat kött och mjölk.

Den här rapporten är en del av genomlysningen av livsmedelsbranschen. Slutsatserna finns samlade i rapporten Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024.

Sammanfattning

Med start under första halvåret 2022 och fram till mitten på 2023 ökade livsmedelspriserna kraftigt. Prisökningen var till stora delar en följd av omvärldshändelser som varken konsumenter eller producenter kunde påverka. Inte sedan början på 1950-talet har priserna på livsmedel ökat så mycket. När priset på livsmedel ökar påverkas hushållens ekonomi förhållandevis mycket, inte minst för hushåll med låg inkomst eftersom de lägger en jämförelsevis stor del av sina utgifter på livsmedel. Prisökningen påverkar både konsumenternas beteende och dagligvaruhandelns strategier för att bibehålla sina marginaler. Den nyuppkomna situationen kan därför påverka konkurrensen på livsmedelsmarknaden (dagligvarumarknaden) såväl horisontellt, det vill säga mellan dagligvarukedjorna, som vertikalt, det vill säga mellan dagligvaruhandlarna och leverantörerna.

Den svenska livsmedelsmarknaden domineras av ett fåtal aktörer, varav den största aktörens marknadsandel är nära 50 procent. Den svenska dagligvaruhandeln utmärks också av att lågpriskedjornas marknadsandel är låg. Lågprisaktörerna står för ungefär 20 procent av marknaden medan de i många andra liknande länder står för närmare hälften. Priskonkurrensen på marknaden förefaller därför vara förhållandevis svag. Den höga koncentrationen på marknaden kan delvis hänföras till Sveriges geografiska perifera läge och låga befolkningstäthet kombinerat med att det finns stora skalfördelar i logistiken. Den stora ytan, den i många delar glesa och utspridda befolkningen, samt det perifera läget i Europa försvårar för utländska dagligvarukedjor att etablera sig och konkurrera på den svenska dagligvarumarknaden.

Med detta som bakgrund är syftet med denna rapport att undersöka om:

Dagligvaruhandelns marginaler har ökat.
Maktbalansen på dagligvarumarknaden har förändrats.
Maktbalansen har förändrats mellan dagligvaruhandel och livsmedelsproducenter.

Tillvägagångssättet är främst deskriptivt. Mått på försäljningsvolymer, lönsamhet och priser används bland annat för att beräkna prisindex och priselasticiteter för olika delmarknader
och varugrupper. Primärt används streckkodsdata för mjölk och centralpackat kött på en mycket detaljerad nivå samt officiell statistik på en mer aggregerad nivå för att även undersöka utvecklingen för alla livsmedel som en helhet. Streckkodsdata ger bland annat en inblick i hur prissättning och försäljning har utvecklats för dagligvaruhandelns respektive leverantörernas (livsmedelsindustrins) varumärken, EMV respektive LMV. En del av analysen görs med ekonometriska skattningar av pristransmissionen mellan leverantörsledet och dagligvaruhandeln för att analysera hur priser och kostnader förs över från industrin till
handeln och om det förändrats över tiden.

Som förväntat, eftersom det handlar om livsmedel, visar analysen liksom tidigare studier att konsumenternas priskänslighet är låg, det vill säga de fortsätter i stor utsträckning att konsumera samma volym livsmedel som tidigare trots högre priser. De kraftiga prisökningarna verkar dock ha skapat en större prismedvetenhet i den meningen att konsumenter i större utsträckning handlar i billigare butiker och väljer varor med ett lägre pris. Dagligvarukedjornas årsredovisningar ger också stöd för att utvecklingen av lönsamheten har utvecklats gynnsamt hos lågpriskedjor till skillnad från kedjor med ett större inslag av service.

Detta har inneburit att priskonkurrensen har ökat, vilket manifesteras i att lågpriskedjor och EMV har ökat sina marknadsandelar. Maktbalansen på dagligvarumarknaden har på så sätt förskjutits till förmån för lågpriskedjorna medan dagligvaruhandeln som helhet har stärkt sin förhandlingsposition i livsmedelskedjan när konsumenternas intresse för EMV har ökat.
I vilken utsträckning skiftet kommer att vara bestående är dock oklart. Konsumenternas ökade rörlighet på marknaden kan emellertid vara konkurrensfrämjande även om prisökningen på livsmedel avstannar eller till och med sjunker och om de reala inkomsterna ökar igen.

EMV:s tillväxt kan dock skilja mellan varor. EMV:s marknadsandel för mjölk, där EMV är ett tydligt lågprisalternativ, har ökat markant även om priset på EMV-mjölk har ökat mer än LMV-mjölk räknat i procent. EMV:s marknadsandel i försäljningen av centralpackat kött, där EMV inte har samma lågprisprofil, har däremot i stort sett förblivit densamma. En kombination av att konsumenter har låg priskänslighet för mjölk och att EMV förblir billigare än LMV ger troligtvis ett stort utrymme att höja priserna utan att efterfrågan på EMV minskar i en tid då priset ökar mycket både på livsmedel samt andra varor. En stark preferens för marknadsledaren verkar dock begränsa EMV:s expansion i norra Norrland.

Slutligen ger analysen inte något stöd för att dagligvaruhandeln i stort har ”passat på” att öka sina marginaler i försäljningen av livsmedel. Det kan dock finnas undantag för enstaka dagligvarukedjor och för enskilda livsmedel. För mjölk har bruttomarginalen gentemot det pris som lantbrukarna får för mjölkråvaran ökat markant räknat både i kronor och i procent,
vilket återigen kan bero på att konsumenter har en väldigt låg priskänslighet för just mjölk. Den ökade bruttomarginalen på mjölk kan ha gagnat både handeln och mejerierna och till viss, om än till en mindre del, svenska lantbrukare som ägare av mejerierna.