Åläggande att inkomma med uppgifter

Vi kan ålägga ett företag eller någon annan att ge oss information om det behövs för att vi ska kunna utreda om företag har brutit mot konkurrenslagen. Även i ärenden där vi utreder företagsförvärv eller samgåenden mellan företag kan vi hämta in information genom ålägganden.

Den vi ålägger är alltså skyldig att lämna den information vi vill ha. Vi kan förena vårt åläggande med vite. Vite fungerar som ett påtryckningsmedel, ett pengabelopp som företaget kan få betala om det inte följer till exempel ett åläggande.

Skyldigheten att lämna information gäller både muntliga och skriftliga uppgifter. Till skriftliga uppgifter räknas till exempel avtal, korrespondens, redovisningsmaterial och prislistor. Dit räknas även upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller som på annat sätt går att uppfatta endast med hjälp av tekniska hjälpmedel.

Det finns vissa begränsningar i vår rätt att utfärda ålägganden. Till att börja med får ett åläggande inte vara för betungande. Det får alltså inte orsaka onödigt mycket arbete eller vara till skada för den som blivit ålagd att lämna in information. Skyldigheten att lämna in information gäller inte heller skriftliga handlingar med advokatsekretess, eller företagshemligheter av teknisk natur.

Ett företag kan bli skyldigt att betala utredningsskadeavgift om företaget inte har följt ett åläggande om att lämna in uppgifter genom att lämna oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter, inte svarat på åläggandet eller inte svarat inom angiven tidsfrist. När vi ålägger ett företag som är föremål för utredning att lämna in uppgifter lämnar vi därför information om risken för utredningsskadeavgift.

Den som berörs av vårt beslut om åläggande kan skriftligen överklaga det till Patent- och marknadsdomstolen samt därefter till Patent- och marknadsöverdomstolen. För att ärendet ska prövas igen krävs dock att Patent- och marknadsöverdomstolen ger prövningstillstånd.